Föräldraguppen del 2

Idag har jag varit i stugan med mamma och lilla alex. Vi planterade blommor och gjorde fint. Alex vattnade och grävde, vilken duktig unge alltså. Vi tog av oss skorna och gick barfota i gräset. Han sa "detta är så skönt för fötterna". Efter det var jag tvungen att åka hem och vila en liten stund innan föräldragruppen. Idag pratade vi om smärtlindring under förlossningen. Fan vad gött att det finns eipudral, morfin, lustgas, det skapar en slags trygghet inombords. Jag är inte orolig för förlossningen, vill helt enkelt kunna välja om det skulle bli olidligt. Varför utsätta sig för onödig smärta? jag dömer inte de som vill föda naturligt utan undrar mer varför inte ta smärstillande när det är säkert att ta dem? det är upp till var och en. Bra jobbat dem som inte tar! men tycker ändå att alla kvinnor som föder barn är fantastiska. Såg en film också, lite läskigt men ändå vackert på något sätt. Så söta bebisar som kom ut. En var lite knubbig hihih.

Efter allt gulligt prat drog barnmorskan upp förlossning med eventuella komplikationer. Det var mindre kul såklart. Jag är ändå inte orolig över något överhuvudtaget. Folk har sagt sedan starten av min graviditet "oroligheten dyker upp senare" min har varit minimal, och har nu försvunnit totalt. Ibland känns det som att vissa andra kvinnor som fött barn vill att vi förstföderskor ska vara rädda och förvänta oss det värsta. Tycker det är lite taskigt faktiskt. Jag syftar på en händelse som inträffade när jag var i vecka 18 tror jag. Var på en träff och där befann sig också några mammor. Jag var så pigg och fräsch i vecka 18, vad fan jag är ju inte döende. Så iallafall hade jag fixat till mig fint, lockat håret, sminkat mig och klätt på mig en supersöt klänning. Direkt på träffen märkte jag jag fick lite sura blickar, sen när jag berättade att jag mår fantastikst bra och jag inte är det minsta orolig för något så började en mamma att berätta alla dessa historier om problem, smärta och hur jävla jobbigt allt var. Jag tänkte bara bla bla bla..det var precis som om hon var sur för att jag mådde så bra.

Varför är vi kvinnor så mot varandra? varför stöttar vi varandra inte mer? jag tänker på min arbetskamrat som också är en fin vän och mamma till tre ubersöta ungar. Hon har berättat hur bra det gått för henne och att hon älskar att föda barn "när du har ditt nyfödda barn i din famn så försvinner allt annat runt omkring ". Fan vad glad man blir att höra sådana saker. Jag vet att det är tufft men för helsike man behöver väl inte så uppsrkämd och få ångest. Om de här kvinnorna slutar att skrämma upp oss förstföderskor med sina historier så kanske graviditeten och förlossningen kunde gå lite smidigare för många. Så mitt råd till alla kvinnor som väntar barn, lyssna inte på de här personerna utan prata med era barnmorskor istället, omge er av positiva människor och tro inte på allt som ni hör.

Nu ska jag på toa igen och sen ska vi sova!




Natti natt på er!


Kommentarer
Postat av: Annika M Sriwanna

Det var likadant här uppe gumman. De pratade bara om the bad stuff. Men de vill väl att man ska vara väl förberedd... jag vet inte.



Vi kvinnor måste stötta varandra mer. Jag får också onda blickar, mycket nu när jag går ute med min barnvagn. De är som om de inte förstår att jag kan vara mamma jag vet inte... de är bara avundsjuka! Du ska vara stolt, du är så fin min vän! KRAM

2010-05-20 @ 23:14:01
URL: http://sriwanna.se
Postat av: Linda

Hej annika!



dem är bara avundsjuka på dig! du ser för bra ut helt enkelt. Helst ska du ha svarta ringar runt ögonen, fett hår och fula kläder. Vi är unga hollywoodmammor! hahahahha, maria montazami älskar fahlmans räkmackor skriver hon på sin blogg. hahaha

ha det bra finaste!!

2010-05-21 @ 01:01:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0