lovemyleo

Så där ja! nu är jag äntligen i v 30 :-) sååå härligt. Nu känns det tryggt på något sätt. Nu säger de flesta mammor att tider bara rusar förbi. För mig känns det overkligt på något sätt. Jag har blivit så van att ha henne i magen nu. Det har blivit en del av mig att vara gravid. Visst kommer det att vara underbart att äntligen få hålla henne nära men man kommer att sakna sin gavidmage. Har kommit in i något slags organisera sinne vilket är bra men jobbigt för jag får ångest när jag sover för länge eller vilar mig lite extra. Alla säger att jag måste lyssna till min kropp men det är lite svårt ibland. När jag vaknade 10.30 i söndags blev jag arg att jag på mig själv att jag sovit så länge. Det kanske inte är så konstigt att man vill sova länge på morgonen då man knappt kan sova på natten för lillan sparkar konstant på urinblåsan. Vet inte om detta är vanligt men jag får ont i bröstkorgen när jag ligger på sidan. Det trycker liksom mot lungorna och jag har svårt för att andas ordentligt. Ligger jag på rygg så känns allt mycket bättre. En annan sak som är riktigt jobbigt är sendrag i benen. Fy fan vad det gör ont, jag har det vartenda morgon.

Nu 3 onsdagar i rad är det föräldragruppträffar som gäller. Hoppas man lär sig något nytt. Nej nu ska fixa lite och försöka komma på vad jag vill ha till middag ikväll. Lax känns möjligt!

Barnet producerar mer kroppsfett som gör att det verkar mindre rynkigt nu. Barnet förbereder sig också på andningen utanför mammans mage genom att härma andningsrörelser. Rörelserna är rytmiska och kan till och med göra att bebisen börjar hicka.

Hjärnan växer och veckar ihop sig mer och mer.